17 november 2011

Lite tänkvärt...

04 november 2011

Ugglor i mossen...

Efter att ha varit på läkarbesök vände jag åter hemåt samma väg jag kommit tidigare på morgonen. Jag fick ännu en gång passera de åtskilliga mängder påkörda djur längs vägen och för varje djur jag passerar snörs sorgen åt i mitt inre...jag kan inte låta bli att tycka att det är förfärligt sorgligt och ovärdigt att få ligga död på en landsväg och bli överkörd gång på gång på gång, tills inget längre finns kvar...
Jag brukar ofta stanna för att flytta den döda ut i dikesränen, men när de är allt för tilltrasade orkar jag inte riktigt...det gör för ont att se helt enkelt. Jag tycker det är alla bilförares ansvar att stanna, se till om djuret lever i första hand eller iaf flytta det från vägen om det är dött...någon vördnad måste vi väl ändå kunna visa.

När jag så är nästan hemma ser jag något ytterligare ligga mitt i vägbanan och jag saktar in och kör sakta förbi...ser då att det är någon form av rovfågel och känner bara instinktivt att nej, den ska inte ligga där och bli överkörd gång på gång, så jag tvärvänder bilen och ser hur ytterligare en bil väjer för fågeln och jag tackar dess lyckliga stjärna... När jag klivit ur min bil och närmar mig fågeln ser jag att den andas och jag tar genast upp den i min famn, ser till min förvåning att det är en Kattuggla alt. Slaguggla, och tänker att den nu i så fall får somna in i min famn istället... Den är rejält omtöcknad och jag står en lång stund så med den stora fågeln i min famn med handen mot dess bröst och ser in i de vackraste ögon jag någonsin skådat... Från den närliggande kyrkogården kommer en man som sedan hjälper mig att få in ugglan i min lilla hundbur i bilen och jag far hem för att kontakta Viltjouren. "Lilla söt" som jag döpt honom till har nämligen beslutat sig för att leva vidare ett tag till och eftersom jag inte kan avgöra skadornas art och omfattning vill jag inte släppa den där utan att någon tittat på den.
Genom Facebook (Inte bara dåligt således) får jag snabbt tag i Eva på Viltjouren som ger mig lite råd hur jag ska gå vidare och efter en stund har jag fått fatt i en lånebil som jag kan ta mig till Stockholm med för att lämna in "Lilla söt" hos Djurkliniken i Roslagstull. När veterinären kommer ut med min hundbur ler hon säger att den där lilla krabaten är nog snart på "vingar" igen, han var väldigt arg :) Jag far hemåt med ett leende på mina läppar och en påtaglig värme i mitt bröst... Tänk om jag inte stannat...då hade den legat där och blivit påkörd gång på gång på gång...trots att den fortfarande levde...hemska tanke. Nu kommer den förmodligen att klara sig och fortsatt sprida mystik omkring sig och leverera sitt hoande över nejden...

Tack, lilla söt, för att jag fick förmånen att träffa dig!
Nu håller jag alla tummar för dig!
Just hemkommen, fortfarande lite omtöcknad.

Så himla vacker!

10 oktober 2011

Jakten på stulen lycka…


 …eller…en vindpinad höstsjäl söker evig sommar…
 Alla mina sinnen registrerar det oundvikliga…hösten öppnar åter sin dörr och sommaren förbereder sig att dö en smula… Snart nog finns bara minnen kvar från en svunnen tid.
Jag ser motvilligt flyttfåglarna passera i vidlyftiga formationer på sin resa mot sydligare nejder…jag ser även naturen byta skepnad från livsbejakande grönska till något som mer och mer liknar en konstnärs palett.
Naturen rustar och förbereder sig för det som nu stundar och jag kommer på mig själv att göra detsamma…

När jag åter besöker dig under en av sensommarens allra vackraste dagar, vilar ett andäktigt lugn i luften, likt en reservoar av stilla ro…
Jag trampar åter de stigar mina fötter känner så väl, stigar med dofter som öppnar dörrar till det barn jag en gång var. Det barn som ännu står som avsändare i de kapitel som tillsammans bildar boken livet.
Jag bär det barnet inom mig som en varghona vaktar sina små och med varsam hand låter jag det söka sin egen väg till frihet.
Hos dig känner jag en trygghet många andra saknar och jag famnas alltid lika välkomnande av din styrka och friskhet. Ett hopp tänds i mig att det fortfarande finns kvar, det där vi ägde tillsammans för bara några veckor sedan…men jag lurar mig själv.
Solens strålar orkar inte längre värma de urberg jag så gärna slår mig till ro på och istället för klippornas tidigare värme mot min hud känner jag nu den dröjande nattkylan genom min handduk.
Vattnet som tidigare smekt min kropp och givit upphov till fundamental lycka och tillfredsställelse har nu antagit en om möjligt klarare ton och tydlig kyla. Runtomkring mig tronar några gistna gamla martallar och tanken slår mig att vi äger vissa likheter, martallen och jag. Lite krokiga och knubbiga och något defekta i vår form som en kvittens på att livet dragit fram och ibland varit svårt, men med en livskraft som saknar motstycke. Hur mycket än vinden och livet sliter i våra tentakler, står vi fast förankrade med våra rotsystem i stundom näringsfattig jord och klippskrevor, gärna eller helst med Havet som närmsta granne. Jag nyper några havtorn från snåret jag passerar och känner hur de syrliga bären fyller min gom med välsmakande arom. Här och var ligger långa revor av tång som piskats upp mot land...jag sätter mig på huk och drar in doften, låter den smeka mitt inre och rena min själ... Snart blir det dags att ta farväl och nästa gång vi ses, min kära, har hösten slagit sina klor i såväl dig som mig... Låt oss nu hjälpas åt att överleva ännu en hård vinter... Jag älskar dig så, mitt Hav!

I år, mer än någonsin har hösten känts svår...jag hann aldrig bli klar med sommaren och allt den bjöd...ville så gärna få några dagar till att möta havet i sensommarskrud, känna hur det öppnar sig och tar emot mig i en ljuv omfamning då jag tar de första simtagen ut mot en öppen horisont... Nu väntar istället mörker och kyla...och visst, jag tänder mina ljus och kurar mysigt där höststormen drar fram...luften känns klar och lätt att andas...naturen bjuder sällan skådad färgprakt... Men det känns ändå som jag aldrig hann att säga adjö...

22 augusti 2011

Bagge i metalliclack på besök...

...och lite annat...
Finbesök på balkongen :)
Gnistrande vacker!
Och på köksfönstret hittade jag pappa långben...
Min gamla fina vän!
Oregano i blomning
Blommande mynta
Tomatplantan vill inte heller ha höst...
Ska snart in för att torkas och sedan smaksätta mitt råsocker.


 Ja, det var lite vanligt hemma-mys hos mig...
Nu ska jag försöka få lite annat gjort också... :)
Allt gott till Er!

19 augusti 2011

Efter regn kommer solsken...

...eller "Four seasons in one day"...
Gårdagen bjöd verkligen på ett crescendo i väderombyten!
Här följer ett litet smakprov...
Hagel och regn

Sommarens värsta åsk- och regnväder drog fram över Häverödal på torsdagen.

I skydd på min balkong kunde jag njuta av och fotografera ovädret.

Mot kvällningen skingrade sig himlatäcket och solen dök åter upp.

Min gamla trotjänare ståtar med 37 blommor!

En annan kamrat på fönsterbrädan.


Min balkong i kvällsol







Den gamla klematisen på min balkong har i år valt att glädja mig med ännu en blomning.

Spår av försommarens ljuva blomning.

Knoppande skönhet.

I skymningslandet drog älvorna fram i en lustiger dans...


Kan Ni se alla småknytt och troll som smyger fram
?


Önskar Er alla en riktigt skön sensommarhelg!
Passa på att NJUTA!!! :)

10 augusti 2011

Plötsligt...

...är den där igen...den där närapå omärkbara förändringen i ljuset...
...en knapp förnimbar antydan om kyla i luften i gryning och skymning...
...ett prassel i björkens lövverk jag inte tidigare hörsammat...
Något snörs om i halsgropen och kramar åt om hjärtat...
...insikten...
...om att allt kommer att ta slut...
...att förändring ligger i tingens natur...
...att ingenting kan bestå utöver sin beskärda del...
Det är den insikten som skänker ny intensitet åt allt det som fortfarande finns kvar...
...i solvärmen mot mitt anlete...
...i sommarens dofter som öppnar dörrar till det barn jag en gång var...
...i färgerna...
...i havets lättjefulla lek mot solvarma klippor...
Än finns tid att njuta...

09 juni 2011

Förnimmelser i sommarnatten...

En lätt bris letar sig in mellan träden och tar fatt i björkarnas utsprungna lövverk, där skapar de ett försiktigt stycke av naturens sång.
En koltrast äger liksom jag en känsla av "lakanskräck" och bidrar med vackert porlande sång från ett buskage bortöver vägen.
En nattfjäril ansluter sig och gör mig sällskap, den dansar så ljuvligt och lätt i lågornas sken.
Fladdermössen bjuder svindlande irrfärder mot den ljusblå natthimlen och månskärvan vandrar sakta däröver.
Det är en gåva från livet självt att med öppna sinnen få uppleva allt det lilla i det oändligt stora...
Låt oss komma ihåg att den viktigaste livskvaliteten är gratis och kan tas emot av alla bara vi öppnar våra sinnen för den!

07 juni 2011

Svalkande dopp i havsbandet!

Nog är det klokt att tveka en smula då vatten endast mäter + 15 grader...
Men...det är en väldigt fin pinne...
Jippi!!!
Bäst att hålla pinnen rätt i mun...
Det räcker nu, matte...
Jag sa...att DET RÄCKER nu, matte...bort med kameran...
Jag kan faktiskt också hämta pinnar...fast det är kallt...
Ond bråd död i skärgårdsidyllen...
Liknar närapå ett konstverk...
Kan slutligen meddela att även "matten" bakom kameran, badade denna heta dag...lite kyligt, men skönt!
VÄLKOMMEN SOMMAR!

Allt gott till Er alla därute i landet!

Oj en sån vecka...

Veckan som gått har verkligen haft ett gediget innehåll i sin ränsel och jag går nu in i denna med en mycket god energi i mina inre rum...
Tisdagen inledde med en morgonstund på hotellet, tätt följt av healing och mot kvällningen bar det av mot Norrtälje för att lyssna på och samtidigt uppleva mannen som genom sin obeskrivbara lek med ord skapat sig ett mytomspunnet rykte. ABF presenterade ett extraordinärt författarmöte med Björn Ranelid som gav ett tämligen rikt inspirerande intryck på undertecknad.


Två stora män...blev tagen av såväl den kände som den mindre kände mannen på bilden.

Cool bil :)

"Simply the best"
 Onsdag och torsdag drog jag igång min lilla sommarhandel med mycket gott resultat! :)
Fint besök från Stockholm/Boden fick vi också och som sedermera stannade hela helgen.

Fredagen inleddes med jobb på hotellet :) Och sen sommarens största begivenhet (så här långt), konsert med The Ark i Uppsala tillsammans med några av jordens finaste ungdomar, Linnéa, Tobias och Sara!
Vilken kväll vi hade och vilken konsert vi fick uppleva! Saknar ord...

 Öppningsnumret och succen var redan ett faktum! Tack The Ark för allt Ni givit under Er makalösa karriär!

 Här laddar vi för kvällens konsert! :)

 På lördagen packade vi lyxpick-nick och for ut till havet!
Sol, ljumma vindar och kylslagna dopp!

 Blåbär, björnbär, skivat äpple, banan, brieost och en jättemarschmallow fick utgöra vår brunch denna dag! :)
Hur gått det var??? Prova själva, det var en megahit! ;)

Söndagen blev en dag för återhämtning och sen var det dags för Nationaldag som firades i lugn och ro i vår makalöst vackra svenska natur!

Nu återstår att se vad denna veckan har att erbjuda! :)
Allt gott!

27 maj 2011

Tankar mellan hägg och syren...

Våren är ingen årstid, det är ett tillstånd själen försätts i då vintern slutligen stängt sin dörr av köld.
Där sinnena står med öppna spjäll, i djup förundran över naturens vidunderliga skeende
då slumrande vila övergår i förunderligt liv.
En ivrig väntan på sommaren som ska komma med ljumma kvällar,
en svag bris från havet och svalkande dopp.
Solens livgivande strålglans, måsarnas skri och småfåglars kiv i buskar och snår.
En tid då allt som tidigare synes hopplöst byts mot nyfikna möjligheter.
En tid att älska och att leva innan dörren till själens tillstånd åter reglas...

Kom ihåg att dagligen stanna upp, ta in och njut av just din själs tillstånd!







23 maj 2011

På vandring i kulturmarker...

Sen söndag eftermiddag packade jag min ränsel med lite smått och gott, tog mina telningar och for ut till naturreservatet Häverö Prästäng http://www.naturvardsfond.se/hav.html, www.rofnet.se/fagellokaler/havero-prastang
Så fort jag öppnar den av tidens tand snedvridna grinden känns det som jag kliver in i en helt annan värld än den som passerat utanför bilfönstret på väg dit...en del vyer känns märkligt klippta ur sagans värld och ur lövskogen strömmar ett sorl av bevingade sångröster man sällan hör... Jag stannar upp, tar ett djupt andetag och lämnar över min själ i naturens vård en liten stund...
Jag kliver in i en makalöst vacker lövsal...

...ett hav av majvivor breder ut sig...

Undrar just hur många rumpor som vilat här...


Som genom en sagovärld går vår vandring...

...här och var finns information att inhämta...

Kabbleka

Middag på klipporna, grillad Halloumi, sallad och tzatziki

Ska du äta ALLT själv, matte???

Om ändå träd kunde tala...


Gullviva

Majviva


Vårärt

Adam och Eva

Mandelblom


En bild är en bild, verkligheten en annan, men jag hoppas ändå att något av känslan blivit förmedlat...
Allt gott till Er!