Naturens under & Dan Andersson

Det blev ytterligare en trollpromenad idag...med kameran i högsta hugg...

Lönnlövsstilleben

Hallonsnår i vila Livet självt Kan det bli nyponsoppa av detta månne...? Näva i höstskrud ...och några rader från en favoritpoet... "Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt, och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt. Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum, mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum." Dan Andersson

När älvorna dansar...

Vaknade tidigt i morse med en märklig känsla i kroppen...efter gårdagens trötta seghet kände jag mig nu tämligen alert och viljan att stiga upp och leva dagen välde över mig. Jag stötte dock på patrull och insåg att jag ej med lätthet kunde slänga benen åt något av hållen av min säng. Jag såg mig yrvaket omkring och förstod att jag låg inkilad som i ett skruvstäd, med en rödbrun högt snarkande madonna på fyra tassar på ena sidan och en 161 cm lång svarthårig småsnusande varelse på den andra...hur gick det här till? Efter lite knökande får jag dock loss benen och för dem försiktigt över sängkanten...detta konststycke följs av djupt missnöjda suckar och grymtanden från olika delar av sängen, men jag trotsar detta och stiger upp... Det är nu jag upptäcker att något hänt med mig under de tidiga morgontimmarna...fingrarna är krumma och beniga...fötterna har täckts av grått ludd....håret står på ända likt ett lavrikt gammalt träd och näsan har tagit form av en vindpinad rot. Jag lyfter blicken, ser ut på den gryende dagen och förstår som i ett "trollslag" vad som hänt... Älvorna dansar en lustiger dans i dalen nedanför vårt hus....frosten har bitit sig högt upp i träden....himlen är djupblå och skogen formar ett sagolandskap av sina karga grenar och på sina ställen täta barrbeklädda furor. Det är en "Bauer-morgon" och magin har tagit ett fast grepp om mig... När dottern gjort sig klar och farit iväg till skolan, väcker jag den snarkande madonnan under täcket och manar henne att stiga upp och följa mig på en trollsk morgonpromenad. Hon ser först på mig med oförstående blick...lägger sedan försiktigt ner huvudet igen och låtsas sova...men jag ger mig inte. Efter mycket lock och pock kommer hon med tunga steg mot dörren, sträcker på sig och blinkar trött mot mig, sen beger vi oss ut i den något bistra morgonluften. Det är så märkbart lugnt och stilla när vi tassar den gamla banvallen bort mot ängarna...älvorna har nu tagit sin dans mot högre höjder och de ses svepa runt trädtopparna...

På återvägen låter jag blicken svepa över marken och här och var ses naturen forma tavlor åt dem som har trollögon nog att se dem... Då vi nästan är hemma igen stöter vi på den här kamraten...

...inte konstigt att de ser så bra...de har ju ficklampor till ögon.

Nu har trollmor fått sig två värmande koppar rött te, älvorna har formaterat sig till en mjölktät dimma i dalen, madonnan snusar på fårskinnet i soffan och småfåglarna har klappjakt på frön på balkongen...

Bristande inspiration...

Nu går det för långt mellan inläggen här på bloggen, men det är som all inspiration tagit ledigt och slängt sig iväg på en sista-minuten till Gud-vet-var...dessutom utan den goda smaken att meddela mig innan avfärd... Jag blir så frustrerad av att inte kunna skriva. Jag lägger pannan i djupa veck och försöker förstå varför det är så här just nu, men utan att egentligen komma fram till något av värde. Jag tycker också att det pågått för länge...snart en och en halv månad sen jag skrev så mycket som en rad i mitt pågående Drömprojekt. Och här på bloggen, där ju kraven är lite mindre får jag heller inte till något...aaarrrggghhhhhh....... Vid en av de flera bilturerna förra veckan passade jag ändå på att fotografera lite, men inte ens det blev riktigt bra. Några av fotona finns dock med här för att på någotvis fylla ut mitt dravlande.

Så, vad göra??? Jo, jag kan konstatera att flyttfåglarna har bråda tider, vilket så gott som alltid får mig att känna mig lite vemodig till sinnet. Inte för att vi på raska fötter är på väg mot senhöst och vinter, utan för att det är en slags stämning i naturen nu som skänker mig vemodiga tankar och känslor. Jag tycker vemod är bra, det är....lugnande.

Jag har även upptäckt att de otroligt vackra Sidensvansarna ankommit Roslagen, i stora horder svirrar de nu från höga träd och sveper över hösthimlen på sitt karaktäristiska sätt.

På promenaden med Alice idag såg jag också att den asfalterade gångvägen förvandlats till en färgsprakande och vacker tavla...ska ta med kameran imorrn...

Här utanför på min lilla balkong härskar ännu bara talgoxar, blåmesar och nötveckor, så där finns inget direkt att rapportera om, men jag återkommer så snart jag får andra gäster.

Tja, det var väl det hela för nu...inte mycket för världen att skåda, men ändå...

Tills nästa gång...Ha det så gott! :-)

Fågel, fisk eller mitt i mellan...

Idag hade jag föresatt mig att "bara-vara", datumet i almanackan visar att min far skulle fyllt 69 år och mina tankar var naturligtvis hos honom. Saknaden kräver sitt utrymme och jag bereder den plats inom mig, utan att den för den delen får förta mig. Solen visar ännu en dag upp sig från sin absolut bästa sida och det slår mig att den här hösten sätter alla möjliga rekord i fantastiskt väder! Temperaturen klättrar fortfarande skyhögt så snart solens strålar letar sig över trädkronorna, vindarna är ljumma och det är svårt att ta till sig att det endast är två månader till Lucia. Igår var jag på en av de större butikskedjorna och handlade lite förnödenheter och möttes då redan i dörren av tomtar, glitter, julkort och kulor till granen....milda makter!

Nå, idag har jag således tagit det lugnt och bara ägnat mig åt naturliga väsentligheter, såsom lite "fågelskådning" genom fönstret, då jag igår ställde iordning höstbuffén åt småfåglarna på balkongen. Bilderna blir ju inte fullt lika klara och fina genom fönster, även om de är nytvättade som mina....fönstren alltså...

Men eftersom jag inte lärt mig tågordningen på hur bilderna kommer in här, så får jag börja baklänges...vid vår fina å som rinner genom samhället och som just i dagarna verkligen har finfrämmande i form av 4 grandiosa laxar i kolossalformat. Bilderna är inte bra...jag vet, men ändå. Det har varit otroligt häftigt att sitta och se på hur de leker sig upp och ner i det strömmande vattnet...vänder upp sina glittrande vackra sidor och kommer ibland farande som projektiler precis i vattenytan...helt magiskt!

Det gamla brofästet.

Här är 2 av de vackra skapelserna som besökt vår å. Och här...

Sen kommer vi till de glada matgästerna härutanför. Nötveckan som formligen halsar i sig frön.

Och så till den piggaste av de alla, blåmesen, som ivrigt hackar i sig av såväl jordnötter...

...som talgbollar.

Talgoxar var här också, men de fick jag inga bra bilder på idag. Men nu har jag riggat stativet vid fönstret, så imorrn tar jag nya tag. Har funderat på att lista alla fåglar som besöker mig i höst/vinter.

Ha nu en fortsatt skön helg!