...igen, till slut. Vintern har spelat oss ett spratt gång på gång genom sina envisa återfall och jag kan inte låta bli att nynna på en gammal låt "...four seasons in one day...", en låt som egentligen är en beskrivning av Melbournes snabba väderomslag, men som alltså även med fördel kan beskriva Roslagskustens vårvinterväder det här året... Idag har jag dock vaknat till en alldeles strålande vårmorgon, där jag sedan 4 tiden sett solen stiga och leta sig upp i trädtopparna och himlen har nu antagit en blå nyans som påminner mig om den oansenliga men mycket vackra blomman förgätmigej...det ser ut att kunna bli en tur till mitt älskade hav, där nu isen släppt och man åter kan skåda öppet vatten.
Annars har vi ju även de senaste veckorna lärt oss allt och lite till om vulkaner och askmoln och jag kan inte låta bli att fundera över om inte vår kära Moder Jord försöker säga oss något? Jag tycker att det är nyttigt för oss människor att se och förstå att vissa saker som t.ex naturkrafter rår vi inte på, vi blir tvungna att stanna upp för ett ögonblick och inse att vi inte kan ta något för givet! Heja Moder Jord! :)
Jag kan inte nog understryka nödvändigheten av att vi människor behöver förstå att allt inte bara handlar om oss och våra behov, utan att vi även behöver se vikten av mångfald och att även vi måste anpassa oss till naturen och allt som lever däri och inte bara tvärtom... Jag har fortsatt att lite mer på håll följa den helt absurda hetsen på våra svenska rovdjur och kanske särskilt vargen och jag kan inte låta bli att fundera över ett par saker... Det här hatet tror jag står för något helt annat och är inte helt olikt den rasism som vi kan se i dagens samhälle...allt som inte passar oss ska bort...det finns bara ett rovdjur som skrämmer mig idag och det är faktiskt människan själv.
En annan sak som jag funderat över är hunden, som vi så gärna benämner som "Människans bästa vän" och som vi bl.a jagar tillsammans med i våra skogar....varg, hund, hund, varg, skillnaden är ju bara att vargarna jagar med SIN flock för sin överlevnad, medan hunden jagar med sin flock d.v.s sin husse/matte för nöjes skull...jag tycker det är höjden av dubbelmoral att å ena sidan rättfärdiga sin egen jakt med hund medan man å andra sidan dömer ut vargen (tamhundens anfader och ursprung) som jagar för att föda sin flock. Det säger så väldigt mycket om människan, dess okunskap och egocentriska tänkande.
Mahatma Gandhi sa en gång: "En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur"
Ja, annars rullar mitt liv på med en otrolig intensitet...min dotter frågade i förra veckan om inte jag var kär i någon (Jo, hon har nått den åldern nu när hon ser på killar på ett litet annat sätt än tidigare...) och jag kunde sanningsenligt svara henne att jodå, visst är jag kär...i livet och i mig själv och det senare är faktiskt första gången i mitt snart 42 åriga liv! Det är en fantastisk känsla och jag upplever ett lugn och trygghet inom mig som jag aldrig tidigare skådat! Mitt nya jobb passar mig som handsken och jag trivs mer än tillräckligt, jag har hittat mitt sätt att förhålla mig till saker och det känns bara så KUL och INSPIRERANDE! Dessvärre har den här bloggen fått stå över lite grann, men jag hoppas Ni har överseende med det.
Nu har klockan nått 07:14 och jag har varit till återvinningsstationen med "sopor", plockat upp tvätten från igår, diskat och bloggat...dags för morgonkaffet!
