I en tid som denna...

...blir det många saltstänkta dagar vid havet! Vädret har visat sig från sin allra bästa sida den senaste veckan, och jag som har min dotter hemma sista veckan innan hon far på semester med sin pappa, har njutit i fulla drag av hennes existens och tillsammans har vi spenderat veckan vid havet! Många varma sköna dagar, med mycket sol och bad, Mariekex och saft! På kvällarna har vi intagit balkongen och spelat kort långt in på småtimmarna!! Livet ler just nu och jag suger åt mig som en svamp av det jag har omkring mig!!! Alldeles nu står dottern i duschen och sen blir det en lätt middag innan vi ger oss i kast med kortleken och balkongen igen!!

Lite sköna bilder från våra dagar kommer här!

Tre baddare i simtagen!

Utan snus försmäktar jag på denna ö.....

Strandstilleben.

Solbarn.

På stapplande ben....

Tack och hej för idag!

En dag vid havet...

Inga ord kan beskriva dagen idag, så det får bli lite bilder istället.

Kexbjudning.

De växer ur karga bergskrevor, utan tillstymmelse till jordmån. Fantastiskt!

Linnéa lånade kameran och gick på upptäcksfärd.

Vi fick lite besök, lite sugna på våra melonskal...mumselimums!

Så vackra de är. Inga badkrukor här inte......16 grader i vattnet.

Imorgon är en ny dag......vid havet! :-)

Idag kom drottningen på besök!

Det var så man fick huka sig då hon skred in i vardagsrummet, men det är klart...är man drottning så är man... Lyckligtvis valde hon efter pressfotograferingen att dra vidare ut i världen...vem vet, hon kanske ger någon mer skrämselhicka innan dagen är över. Vacker att se på var hon ändå och mätte ca. 6 cm totalt...hua!

Kan det månne varit min väldoftande midsommarbukett som lockade....

Midsommardag i regnets tecken.

Nu faller åter regnet utanför mitt fönster, jag har balkongdörren på vid gavel så att jag kan höra det susande ljudet av droppar som möter sommargrönskande träd och buskar, det är ett tryggt och vilosamt läte. Tidigare idag var jag på långpromenad med Alice, den första på länge och det var gudomligt att ta den gamla vägen, som en gång var banvall och där tågen gick, utifrån samhället...ut i skogen. Vägen kantades av ståtliga lupiner, spröda midsommarblomster, smörblommor och alla möjliga vackra gräsarter, alla stretade de uppåt för att möta solens strålar på kortast möjliga sträcka....när jag kommit tillräckligt långt ut att inte bruset från de enstaka bilarna på tur kunde störa mig stannade jag till vid en glänta för att lyssna på all skön fågelssång, dra ett djupt andetag och bara låta mig finnas till. Strax nedanför mina fötter prasslade det till i gräset och upp for en liten förskräckt Gärdsmygsunge......så bedårande, den satte sig på en gren alldeles nära mig och som den kvittrade efter sina föräldrar, som i sin tur inte var sena att svara. Efter noga avvägande och skarp koll på var jag och vovven befann oss tog den till slut mod till sig och satte av över vägen och in i en stor gran. Av grannlåten att döma var återföreningen mycket välkommen. Vi fortsatte vår promenad och 1,5 timma och 2 regnskurar senare var vi åter hemma, blöta men nöjda! Eftermiddagen har vi spenderat i soffan med bok och korsord....det ÄR skönt med regniga dagar!

Midsommarafton....

Nåja, det är inte riktigt afton ännu, men ändock...midsommaraftonsmorgon alternativt förmiddag beroende på när var och en av oss behagar stiga ur sänghalmen. Själv kan jag inte skryta med att ha varit igång speciellt länge, men sängen är åtminstone bäddad och frukostflingorna inmundigade, så småningom skall även kläderna på, golven torkas och vovven ut på promenad. Den här typen av helger är inget jag hetsar upp mig över numer, men jag har ändå lyckats tagit på mig två åtaganden idag.......klä en liten midsommarstång med Linnéa som annars firar med sin far, farmor/far, kusiner etc och något senare på eftermiddagen en sen lunch hos mor. Därefter är det bara vovven och jag!! Vädret inbjuder inte till några större äventyr, 11 grader och regnet hänger i luften, så det blir raggsockar och myskläder på, kanske läsa en bok eller lösa några korsord! Jag ska skicka med Er några fina rader från en mycket begåvad textförfattare, sångare och gitarrist.... "Man borde leva som om imorgon aldrig kommer Man borde leva som om igår aldrig fanns Man borde möta varje stund som första gången Man borde aldrig fly iväg nånannanstans" Mats Klingström En riktigt skön midsommarhelg önskar jag Er!

I väntan på frukost....

Lägg av matte, släng fram frukosten nu!!

6:e juni...Sveriges nationaldag....Svenska flaggans dag...

.....kärt barn har många namn. Fast är den så kär egentligen, är det inte så att vi tvunget måste krysta fram detta firande varje år? För, jag tycker jag hör samma jämförelser med Norge varteviga år, man analyserar formligen skiten ur denna dag som ingen egentligen tycks veta varför vi firar.... Jo, men det är klart att Sverige ska ha en nationaldag, även om vi inte har något speciellt att "fira"...hmmmm..... Nja, jag tar rätt lätt på denna dag...det är en lördag som alla andra. Den här veckan har åter varit en vecka med sjuk hund och klump i magen för tillhörande matte, hemska kräkningar, diarre och trötta nattvak. Vi fixade dock att få styr på det hela här hemma, jag har trugat i henne mat och vatten, om så bara en liten kula torrfoder, uppblött till oigenkänlighet för att det ska vara skonsamt.....hon har kräkts och kräkts och så har vi tagit proceduren igen....phu.... Läget var kritiskt och Ultuna nära i onsdagskväll, men sedan började det klinga av och nu verkar allt åter lugnt. Riktigt lugn kan jag dock inte känna mig, då det inte känns riktigt ok att hon blir så här dålig...av ingenting..... Det har inte blivit några längre promenader och inte så mycket fotat den här veckan, men det har inte gjort så mycket med tanke på vädret... Den här tog jag dock på Mors dag!

Den bor på min balkong.

Det har även varit stiltje vad gäller mitt "drömprojekt", vilket jag tycker är såväl trist som frustrerande...det finns här inuti och vill ut, men tiden och känslan har inte funnits den här veckan. Men men...det blir nog. Det känns så härligt att överhuvudtaget vara igång på något sätt efter den här tunga vintern och våren. Något jag gläder mig storligen åt är dock min förmåga att bli glad och varm i hjärtat av det "lilla" i det stora sammanhanget.

Som tex igår när vi var ut en sväng, Alice och jag, hörde jag ett förskräckligt kvittrande inne i en liten skogsglänta här nedanför. Fågelkvitter gör mig alltid nyfiken så jag smög mig närmare med Alice hack i häl för att se vad det var och varifrån det kom.... Ljudet blev starkare för varje steg jag tog och när vi tagit oss igenom ett kraftigt grenverk av gran såg jag det...ett vackert snidat hål i en av trädstammarna, det kunde varit gjort med en sån där maskin..vad de nu heter??Redskap och verktygsnamn har inte fastnat på min lokala hårddisk trots det faktum att jag är dotter till en mycket duktig snickare.... Nå, från det där hålet i trädstammen ljöd en otrolig massa stämmor och jag såg för mitt inre de små liven som hungrade efter mat, med halsarna sträckta och de små näbbarna öppna på vid gavel i hopp om att mamma eller pappa snart skulle komma. Och när jag står där gömd bland grankvistarna kommer mamma hackspett plötsligt från ingenstans med näbben full av käk. Ljudet därinifrån blir nu om möjligt ännu intensivare och hon sticker in huvet för att tysta dem. När hon tittar ut igen spanar hon först omkring sig så inga inkräktare finns i närheten och sen försvinner hon åter mellan trädstammarna för att åter söka föda till sina små. Jag blir kvar en stund vid trädstammen, det är lugnt en stund men så stämmer de åter upp sin skönsång. Vi lommar därifrån genom blåbärsriset och kommer slutligen ner på banvallen igen. Jag känner mig upprymd och glad att just jag fick vara med och uppleva den här stunden på jorden. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, men det är ju nära här så jag tar nog med den nästa gång....

Nu blir det en sväng till tvättstugan och lite lunch, sen får vi se vad eftermiddagen bjuder på!