04 november 2011

Ugglor i mossen...

Efter att ha varit på läkarbesök vände jag åter hemåt samma väg jag kommit tidigare på morgonen. Jag fick ännu en gång passera de åtskilliga mängder påkörda djur längs vägen och för varje djur jag passerar snörs sorgen åt i mitt inre...jag kan inte låta bli att tycka att det är förfärligt sorgligt och ovärdigt att få ligga död på en landsväg och bli överkörd gång på gång på gång, tills inget längre finns kvar...
Jag brukar ofta stanna för att flytta den döda ut i dikesränen, men när de är allt för tilltrasade orkar jag inte riktigt...det gör för ont att se helt enkelt. Jag tycker det är alla bilförares ansvar att stanna, se till om djuret lever i första hand eller iaf flytta det från vägen om det är dött...någon vördnad måste vi väl ändå kunna visa.

När jag så är nästan hemma ser jag något ytterligare ligga mitt i vägbanan och jag saktar in och kör sakta förbi...ser då att det är någon form av rovfågel och känner bara instinktivt att nej, den ska inte ligga där och bli överkörd gång på gång, så jag tvärvänder bilen och ser hur ytterligare en bil väjer för fågeln och jag tackar dess lyckliga stjärna... När jag klivit ur min bil och närmar mig fågeln ser jag att den andas och jag tar genast upp den i min famn, ser till min förvåning att det är en Kattuggla alt. Slaguggla, och tänker att den nu i så fall får somna in i min famn istället... Den är rejält omtöcknad och jag står en lång stund så med den stora fågeln i min famn med handen mot dess bröst och ser in i de vackraste ögon jag någonsin skådat... Från den närliggande kyrkogården kommer en man som sedan hjälper mig att få in ugglan i min lilla hundbur i bilen och jag far hem för att kontakta Viltjouren. "Lilla söt" som jag döpt honom till har nämligen beslutat sig för att leva vidare ett tag till och eftersom jag inte kan avgöra skadornas art och omfattning vill jag inte släppa den där utan att någon tittat på den.
Genom Facebook (Inte bara dåligt således) får jag snabbt tag i Eva på Viltjouren som ger mig lite råd hur jag ska gå vidare och efter en stund har jag fått fatt i en lånebil som jag kan ta mig till Stockholm med för att lämna in "Lilla söt" hos Djurkliniken i Roslagstull. När veterinären kommer ut med min hundbur ler hon säger att den där lilla krabaten är nog snart på "vingar" igen, han var väldigt arg :) Jag far hemåt med ett leende på mina läppar och en påtaglig värme i mitt bröst... Tänk om jag inte stannat...då hade den legat där och blivit påkörd gång på gång på gång...trots att den fortfarande levde...hemska tanke. Nu kommer den förmodligen att klara sig och fortsatt sprida mystik omkring sig och leverera sitt hoande över nejden...

Tack, lilla söt, för att jag fick förmånen att träffa dig!
Nu håller jag alla tummar för dig!
Just hemkommen, fortfarande lite omtöcknad.

Så himla vacker!

11 kommentarer:

Urban Rundström sa...

Hej! Det var mycket ädelt av dig att stanna för att ta hand om Slagugglan (för det är en sådan), det värmer mitt hjärta som viltrehabiliterare att se denna omtanke. Tänk om alla tänkte som dig istället för att bara köra förbi. Massor med kramar /Urban

Maria sa...

Tack, Urban! Vad glad jag blir av dina ord! Ja, när det gäller djur har jag inga gränser faktiskt och jag skulle önska att fler bilister tog sitt ansvar på vägarna även för sådana här händelser.
Ha det så gott!

Kramar/Maria

i stora drag sa...

Åh, vilken solskenshistoria, Maria! Vilken fantastiskt fin djurvän du är! All heder åt dig som räddade den fina ugglan! Den är så söt på dina fina bilder!

Tack för din kommentar hos mig! :)
Kram Pia

Bea sa...

Hej!
Det värmer mitt hjärta att läsa din historia!Hoppas slaggugglan klarar sig och isåfall är det hela din förtjänst!

Jag fick se ett liknande fall i veckan som gick, på en tät trafikerad väg och det var ingen chans för mig att stanna, men...en räv hade blivit påkörd och irrade kring på släpande bakben, tydligen allvarligt skadad, men hur i all världen stannar man inte och ser till djuret om olyckan är framme!!?

Ha lugn och fin helg!
Kram /Bea

ANNA JONSSON sa...

det värmer i mig...så fint av dig maria<3 jag blir så glad:-) tänk om alla gjorde som du? vad många djur som idag skulle varit kvar i denna värld...varm kram till dig<3

Living Soul sa...

Ja,man blir både rörd,sorgsen och glad av din vackra berättelse.Tänk,vilken underbar känsla att ha räddat ett liv.Och tänk,om fler kunde göra samma.Så vacker han är och den djupa blicken må du få ha i din själ i alla tider. Stort hjärta till dig!!

Wilda Och Marie sa...

Blev så varm om hjärtat av att läsa din berättelse om Lilla Söt ♥ Underbart.Du har räddat min dag!
Kram till dig ♥
Carpe Diem

Mickan sa...

Ute på väggen i mitt fähus har jag en tavla jag målade för snart tjugo år sedan med några av gårdens djur samt ett slags ordspråk som gäller för mig - och uppenbart för dig Maria!!! Det står: Älska, vårda och värna allt levande omkring dig...
Sååå fint att du räddade slagugglan!!!

Maria sa...

Tack snälla Ni! <3

Petra sa...

Helt rätt! Bravo! Vi gjorde samma sak för en Lappuggla och händer det igen så gör jag samma sak!

Lo sa...

Åh, Maria. Det var det vackraste jag hört att du stannade och brydde dig och då också räddade den underbart vackra ugglan. Stor Kram till dej!