20 oktober 2009

När älvorna dansar...

Vaknade tidigt i morse med en märklig känsla i kroppen...efter gårdagens trötta seghet kände jag mig nu tämligen alert och viljan att stiga upp och leva dagen välde över mig. Jag stötte dock på patrull och insåg att jag ej med lätthet kunde slänga benen åt något av hållen av min säng. Jag såg mig yrvaket omkring och förstod att jag låg inkilad som i ett skruvstäd, med en rödbrun högt snarkande madonna på fyra tassar på ena sidan och en 161 cm lång svarthårig småsnusande varelse på den andra...hur gick det här till? Efter lite knökande får jag dock loss benen och för dem försiktigt över sängkanten...detta konststycke följs av djupt missnöjda suckar och grymtanden från olika delar av sängen, men jag trotsar detta och stiger upp... Det är nu jag upptäcker att något hänt med mig under de tidiga morgontimmarna...fingrarna är krumma och beniga...fötterna har täckts av grått ludd....håret står på ända likt ett lavrikt gammalt träd och näsan har tagit form av en vindpinad rot. Jag lyfter blicken, ser ut på den gryende dagen och förstår som i ett "trollslag" vad som hänt... Älvorna dansar en lustiger dans i dalen nedanför vårt hus....frosten har bitit sig högt upp i träden....himlen är djupblå och skogen formar ett sagolandskap av sina karga grenar och på sina ställen täta barrbeklädda furor. Det är en "Bauer-morgon" och magin har tagit ett fast grepp om mig... När dottern gjort sig klar och farit iväg till skolan, väcker jag den snarkande madonnan under täcket och manar henne att stiga upp och följa mig på en trollsk morgonpromenad. Hon ser först på mig med oförstående blick...lägger sedan försiktigt ner huvudet igen och låtsas sova...men jag ger mig inte. Efter mycket lock och pock kommer hon med tunga steg mot dörren, sträcker på sig och blinkar trött mot mig, sen beger vi oss ut i den något bistra morgonluften. Det är så märkbart lugnt och stilla när vi tassar den gamla banvallen bort mot ängarna...älvorna har nu tagit sin dans mot högre höjder och de ses svepa runt trädtopparna...
På återvägen låter jag blicken svepa över marken och här och var ses naturen forma tavlor åt dem som har trollögon nog att se dem... Då vi nästan är hemma igen stöter vi på den här kamraten...
...inte konstigt att de ser så bra...de har ju ficklampor till ögon.
Nu har trollmor fått sig två värmande koppar rött te, älvorna har formaterat sig till en mjölktät dimma i dalen, madonnan snusar på fårskinnet i soffan och småfåglarna har klappjakt på frön på balkongen...

2 kommentarer:

Birger Björnerstedt sa...

I dag skrev du som en författarinna igen.
Go on sister.
Farbror B

Maria sa...

Tack så hjärtligt, Farbror B, dina ord värmer en något inspirationslös själ! Men idag har varit en trollsk dag och eftersom jag tycker mycket om mystiken i älvornas dans fann jag mig lite inspiration längs morgonpromenaden...mycket upplyftande! :-)
Tack för ditt stöd!
Kram.