När vi så kom åter upp på klippan för att inmundiga brödet vi köpt med oss i sällskap av en tub räkost ljöd just denna sommarpsalm ut över havet....våra huven tvinnade sig likt ugglehuven i 360 grader för att försöka lokalisera ljudet....till sist fann vi att det var från andra sidan viken, där någon övade flitigt på sin altflöjt. Vi njöt i fulla drag!
Efter ett par timmar dök min mors sambo upp och tog sig ett välbehövligt dopp, han hade dessutom den goda smaken att ta mig sig en kanna kaffe och 3 gigantiska kanelbullar.....mmmums! Är man van vid vatten och Mariekex så är det i det närmaste i klass med oxfilé om man får kanelbullar och kaffe på klippan.
Vid 18 tiden tog vi dagens sista dopp och sen gick vi mot bilarna. På bron över hade svanmamma och svanpappa lagt till med sin bebis i en lugn vik, jag fiskade snabbt upp kameran och mamman visade stolt upp sin älskling, medan pappa svan vilade sig i form en bit därifrån.
Tänk så bedårande vackra de är.....stolta och gracila. Nu är jag hemkommen sedan ett par timmar tillbaka, det har blivit lite tvätt på schemat och sen en omelett till middag.....tanken var sen att slå på dumburken och kolla in Persbrandt i "Oskyldigt dömd"....men jag kan inte gå inomhus dagar och kvällar som dessa...... Lasse Berghagen myntade en gång uttrycket "att han får lakanskräck om sommaren", och jag är benägen att hålla med. Det är en förunderligt vacker och skön tid just nu......och precis som livet, man vet aldrig när det tar slut. Så....därför sitter jag härute på min balkong, min oas, och bloggar, mailar och skriver drömprojekt långt in på nattimmarna. Det är snart dags att tända fotogenlampan! Imorgon står en trolig resa inåt landet på schemat, men eftersom jag tar dagen som den kommer så återstår det att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar