Kärleksdramatik...

Att tre kan vara en för mycket känner vi väl alla till...

...och den här knölsvanen försökte idag råda bot på sin alldeles egna livssituation

Det går hett till i skärgården, se själva! ;)

Här laddar han upp...

...och sätter sedan full fart...

...ja, det tar ett tag att komma igång...

...men nu jäklar...

...passa dig, Gunde...

...nu är Lennart inte nådig...

Nåja...det får väl räcka så...för den här gången...

Jag kan även tillägga att de en stund senare kom på vida vingar alla tre, varav den arge herrn hängde den andra i svanstippen...

Dessvärre låg kameran nerpackad tillfälligt eftersom jag satt och skrev...men jag kan hälsa att det var en speciell upplevelse :)

Av kärlek...

...till min fyrfota livskamrat, Alice.

"Jag har upptäckt att när man är djupt

bekymrad finns det mycket att hämta från en hunds tysta,

tillgivna sällskap som man inte kan få från något annat håll"

Doris Day

"En väldresserad hund gör inga försök

att få dela din lunch med dig. Den får dig bara

att känna dig så skuldmedveten att du inte

kan uppskatta maten"

Helen Thompson

"På natten hoppar hon upp och lägger sig bakom min rygg.

Jag makar åt mig och ger plats, halvt i sömnen.

Att ha hunden i sängen betyder tätare lakansbyten.

Men samtidigt något slags fundamental trygghet.

Så har vi sovit sedan urminnes tider; hela flocken, tätt tillsammans för värme och skydd.

Och för lyckan att känna en annan levande kropp, nära"

Bitte Sundin

Jag älskar dig, min vackra Alice,

mer än det finns droppar av vatten i haven

Mer än det finns stjärnor på natthimlens mörka valv

Mer än det finns myror i skogens myllrande stackar

Starkare än solens värmande strålar

Mellan oss strömmar en oändlig ström

av kärlek, ömhet, respekt och lojalitet

Du är min spegelbild

I dig kan jag skönja mina egna anletsdrag

I dig kan jag se hur jag faktiskt mår

Vi känner varandra

inifrån och ut

Du ger mig allt det där

en människa kan önska sig

Jag älskar dig, min trogna vän

Påskavandring...

...med saltstänk och tångdoft!

Med en personlig utmaning nappade jag åt mig kameran, ropade till mig vovven och for ut mot havet! Denna gudabenådade plats på jorden och i sällskap av ett vidunderligt härligt väder!

Utmaningen bestod i att endast ta en bild per motiv och inte sjuttiofem som det brukar kunna bli... Alltså...ett motiv, en bild! Och här följer ett urval av resultatet...

Tångansamling från vinterns stormar

Undrar just vem som tappat sin "peruk"...???

Ack som ett fjun så lätt...

Strandstilleben Min vackra Alice

Avslutade min sköna promenad med årets första kulglass hos Singö Camping!

GLAD PÅSK! :)

En blygsam vårhymn...

Hej min vän det var längesen sist

vi sågs och du sa;

på återseende

om ett tag

Det var svårt att tro

Kung Bore kom

kylde kroppar till is

la våra nunor i

fåror djupa

karga anletsdrag

Det är vinterns pris

Tillkallar högre makter

Låt oss nu slippa

allt det smutsigt vita

Vi sluter pakter

mot snö, mörker och kyla

i våra trakter

Välkommen istället nu

till våren, du

jag säger

Kom värmande sol

leta dig ner till vår jord

Låt dina strålar varma

leka tafatt och larma

i trädens grenverk nakna Låt naturen vakna!

Skänk värme

till det liv som gick

att vila och bida

sin tid

under vinterns bistra strid

Låt smältvatten pussar forma

stora som små

eller rentav enorma

Kanske vi får

som genom ett under

ett nytt liv

och sköna stunder

Takdropp och fåglar som kvittrar

med ansikten mot solen

vi alla sitta

Tiden vi aldrig mer

trodde oss få se

Svällande knoppar

som snart ska brista

om det gör ont

kan de lärda tvista

Ljuset en magisk stämning skänker

och jag tänker

känner stum beundran

inför det som stundar

Livet återvänder

och jag tänder

ett ljus för våren

min vän

du får en

att må så bra

Tack ska du ha!

Små & stora vänner...

...en solig och vacker vårvinterdag vid havet...

Gör klart för start...

...nu drar jag... ...skönt att sträcka ut vingarna...

...vaddå högre?

Näe, det får räcka så...

Nu kommer jag!

Visst är jag vacker?

Så här då?

Liten...

...men tuff!

Tankar över en kopp te...

Så har åter vinterns gnistrande vita vingar sänkt sig över och omfamnat landskapet. Naturen har klätt sig i ett täcke av snökristaller och slumrar nu i djup vintervila. Jag kan inte låta bli att känna visst avund inför denna möjlighet.

När jag lyfter blicken och ser ut noterar jag att naturens täcke åter fylls på av lätta flingor som sakta dalar mot marken, för vilken dag i ordningen vet jag ej, ty jag har tappat räkningen i en plogvall någonstans.

Glädjande nog ser jag även småfåglarnas kivande om nötter, äpplen och frön på min balkong som mer och mer liknar en gigantisk fågelbur, men med den avgörande skillnaden att här finns inget nät som stänger in och begränsar fåglarnas frihet. Här kommer de och går som de vill och jag gläds åt deras ivriga besök.

Bara ett stenkast från min balkong reser sig en magnifik björk mot skyn och där håller Domherrarna till, nära men ändå på betryggande avstånd från mänskligheten. Om jag gläntar på dörren kan jag höra deras försiktiga och blygsamma läten, men framför allt kan jag se deras klarröda kroppar bilda lekfulla formationer bland grenverken.

Nu blev här plötsligt helt stilla och jag förstår i samma stund jag höjer blicken mot skyn varför...en sparvhök ligger och söker av området på låg nivå i jakt på föda. Alldeles självklart stillar sig ivern hos de små en stund.

I våras fick jag ett dramatiskt besök av en duvhök som med full kraft dansade in i fönsterrutan i sin illdristiga jakt efter en munsbit. Han gick miste om maten och fick istället pusta ut på golvet en stund innan han på säkra vingar åter kunde kasta sig ut mot nya äventyr...

Snöfallet har nu lugnat av och jag ska ta mina fyrbenta vänner på en vintrig och kylslagen promenad med trivsamt knarr under fötter och tassar...

Önskar Er alla en skön 1:a advent!

Det bor...

...en väderbiten liten höstsjäl djupt i mitt inre rum...den registrerar saker på ett annat vis... Den ser då solen dalar sakta bakom trädtopparna och dagarnas flyende minuter blir allt färre...

Den ser hur världen därute bjuder ett inferno av färger, medan kylan åter står vid min port och knackar på...

Den hör prasslet från löven då jag låter göra

avtryck på stigen där jag går och den känner

vinden skapa rosor på min kind... Hösten har slutligen vunnit över sensommaren som sjungit sitt lov till oss den sista tiden...

Jag tackar dig, ljuva sommar, för allt du givit.

Jag välkomnar dig, höst. Var god mot min själ.