I sjukdomarnas spår och bristande inspiration...

Det var mycket längesen jag skrev....över huvudtaget. Eftersom det är ett av mina sätt att vädra mina inre rum, har där lagrats en del de senaste månaderna...på gott och ont. Jag startade den här bloggen och blev några dygn senare sjuk....väldigt sjuk...i 3 låååånga veckor. Jag hann upp på benen och jobbade ett pass innan jag däckade igen......ännu sjukare den här gången, jag såg stundom livet passera revy för mitt inre. Obehaglig upplevelse... Julen kom och jag var återigen på benen några dygn...tillräckligt för att min dotter och jag skulle kunna ta oss till Malmö några dagar, en resa som f.ö varit planerad sedan april samma år. Den resan återkommer jag gärna till..... Väl hemma igen hann jag önska omvärlden och mig själv Gott nytt år, sen var det dags igen...... Vid det här laget kände jag mig rätt uppgiven och la mig bara på rygg och blottade strupen...... Så efter ytterligare en lång och kraftig penicillindos började de små livsandarna äntligen återvända. Nu har jag varit på fötter nästan 3 veckor....åkte visserligen på magsjuka nu på sportlovet, men det får ändå ses som en viskning i jämförelse med allt det andra jag gått igenom. Magsjuka går ju över på ett par dygn.... Det jag reflekterat över är hur sänkt jag blivit mentalt av all sjukdom....håglös, allt känns rätt trist och jag funderar dagligen på vad jag kan göra för att vända skutan rätt. Vem kan segla för utan vind??? Jag har aldrig varit så trött på vintern, gråväder, kyla och slask som just i år......det känns som jag bara vill kräkas.... Jag vill ha sol och framför allt vår, jag vill se allt vakna upp ur vintervilan......just i år känns det väldigt synonymt för hur jag levt och mått den här vintern. Jag vill vakna upp och börja leva igen....jag vill känna inspirationen flöda....glädjen och vårpirret sprida sig i kroppen! Stå fånigt leende och glo ner i dikeskanter...på jakt efter spröda vårblommor.....sitta på balkongen med en härlig bok i min hand och med ansiktet vänt mot solen...likt tussilagons jakt efter solens strålar. Jag längtar ut till mitt hav, där jag kan vandra runt i timmar i något slags meditativt tillstånd, slå mig ner i en klippskreva och läppja på en kopp varmt gott kaffe! Ännu råder dock vinter och idag liksom många andra dagar ligger locket på, det är lågt i tak därute och jag har absolut ingen lust att gå utanför dörren..... Men....nu är det så att jag begåvats med en underbar jycke som lyser upp min tillvaro och hon accepterar inte en dag utan promenad....som tur är. Så....i väntan på våren och solens sköna strålar får vi ta en födelsedagspromenad i slask, + 2 grader och mulet väder.... Jo, hon fyller ju år idag, jycken, 6 år. Det är inte klokt vad tiden rusar på....det är lite X2000-varning faktiskt! Avslutningsvis.....just nu sitter 2 koltrastar och mumsar äpple på min balkong, vovven snarkar på fårskinnet i soffan, min ytterst kreativa dotter har gått igång med ett lerprojekt vid köksbordet.....och jag ska trippa ner i tvättstugan. En helt vanlig dag....i mitt liv! Det är den 26 februari och bara någon månad kvar i vinterns obarmhärtiga grepp...sen kryper björnmor ut ur sitt ide.... :-)