Jag är upp över öronen förälskad.....

.....men min stora kärlek till trots är jag rädd att det inte kommer att bli vi två ändå. Det var kärlek vid absolut första ögonkastet, det var som en stor magnet drog mig in i dennes sfär och jag är förlorad. Till det yttre en vacker brun fasad med något ljusare ton däruppe....mycket vackra drag och med en utstrålning som nog får de flesta på knä. Precis lagom välbyggd för min smak, inte för liten...inte för stor och med en inre kärna som är få förunnat......suck....om det ändå kunde bli vi två.....

Idag tog jag åter bilen och gjorde mig ärenden dit.....och visst möjligheten finns kanske, men det är nog ändå för många kanske i den meningen. Jag for nog helt enkelt bida min tid och hoppas att möjligheten dyker upp igen.

Nu ramlar åter regnet ner utanför mitt fönster, det är ett tyst regn, endast ljudet av droppar som möter fönsterbleck stör tystnaden. Vinden drar försiktigt i min myggardin och från sängen hörs Alice lätta snarkningar......det är en stilla kväll.

En vänlig grönskas rika dräkt.....

.....har smyckat berg och dalar. Nu blåser vindens ljumma fläkt...... Efter att ha varit en snabbis till Norrtälje på förmiddagen tog jag Alice och min mor med mig ut på klipporna vid havet....väl därute kastade vi av oss kläderna och dök i, i tur och ordning som knatte, fnatte och tjatte....det var ljuvligt!

När vi så kom åter upp på klippan för att inmundiga brödet vi köpt med oss i sällskap av en tub räkost ljöd just denna sommarpsalm ut över havet....våra huven tvinnade sig likt ugglehuven i 360 grader för att försöka lokalisera ljudet....till sist fann vi att det var från andra sidan viken, där någon övade flitigt på sin altflöjt. Vi njöt i fulla drag!

Efter ett par timmar dök min mors sambo upp och tog sig ett välbehövligt dopp, han hade dessutom den goda smaken att ta mig sig en kanna kaffe och 3 gigantiska kanelbullar.....mmmums! Är man van vid vatten och Mariekex så är det i det närmaste i klass med oxfilé om man får kanelbullar och kaffe på klippan.

Vid 18 tiden tog vi dagens sista dopp och sen gick vi mot bilarna. På bron över hade svanmamma och svanpappa lagt till med sin bebis i en lugn vik, jag fiskade snabbt upp kameran och mamman visade stolt upp sin älskling, medan pappa svan vilade sig i form en bit därifrån.

Tänk så bedårande vackra de är.....stolta och gracila. Nu är jag hemkommen sedan ett par timmar tillbaka, det har blivit lite tvätt på schemat och sen en omelett till middag.....tanken var sen att slå på dumburken och kolla in Persbrandt i "Oskyldigt dömd"....men jag kan inte gå inomhus dagar och kvällar som dessa...... Lasse Berghagen myntade en gång uttrycket "att han får lakanskräck om sommaren", och jag är benägen att hålla med. Det är en förunderligt vacker och skön tid just nu......och precis som livet, man vet aldrig när det tar slut. Så....därför sitter jag härute på min balkong, min oas, och bloggar, mailar och skriver drömprojekt långt in på nattimmarna. Det är snart dags att tända fotogenlampan! Imorgon står en trolig resa inåt landet på schemat, men eftersom jag tar dagen som den kommer så återstår det att se.

Teknikens under!

Jag har i skrivande stund precis upptäckt fördelarna med att byta från fast till mobilt bredband....jag har flyttat utomhus och sitter på min balkong. Luften är sval mot min uppvärmda hud, det är alldeles tyst omkring mig...alla tycks ha gått i säng. Långt bort i fjärran hör jag en ko som romar......men så blir det tyst igen. Jag har tänt min fotogenlampa och ytterligare ett par ljus härute.....ett glas rött vin som börjar gå mot sitt slut har har bjudit gommen på lite god arom......nu romar kon igen och jag ska ta fram en pläd ur hyllan, inte för att det är kallt, men myggen har även de upptäckt fördelarna med mobilt bredband.

Tidigare idag for Linnéa till sin pappa på semester och jag är nu "gräsänkling" i nära tre veckor, det blir så fasligt tomt då hon far, vi har så kul ihop och den gångna 1,5 veckan har varit helt fantastisk! Den ungen får man verkligen tacka någon där ovan för, även om jag inte är speciellt troende av mig, hon är unik i sitt slag!

De kommande veckorna har jag främst tänkt att ägna åt mitt sk "Drömprojekt" som framskrider i gemytlig takt och som jag så här långt känner mig riktigt stolt över!

Men först av allt ska jag fara iväg och gästa ett par riktigt goda vänner, Alice och jag sticker iväg tidigt på fredag morgon och återvänder sedan på söndagkväll igen. Det ska bli så kul att återse dem, det är nära ett år sedan sist.

Sommaren tillbringar jag annars på hemmaplan då min skrala sjukpenning inte direkt ger upphov till några större utsvävningar, men bor man inte mer en 15-20 minuter från havet så klarar man sig ändå.....jag har min lilla oas här på balkongen också, med blomsterprakt, färska örter i massor och plocksallad växer och frodas i mina pilkorgar, solnedgångar som är få förunnat och stillheten......mmmmm.......man kan absolut ha det sämre.

Nu är vinet till ända, myggorna har kallat på förstärkning, kon har tystnat och fladdermössen sveper vigt runt huskroppen. Klockan har passerat 23 med 10 minuter, det är fortfarande ljust och luften ljum......dags att väcka Alice som snarkar skönt på fårskinnet i soffan och ta henne med ut för sista gången dag.

Go natt!

I en tid som denna...

...blir det många saltstänkta dagar vid havet! Vädret har visat sig från sin allra bästa sida den senaste veckan, och jag som har min dotter hemma sista veckan innan hon far på semester med sin pappa, har njutit i fulla drag av hennes existens och tillsammans har vi spenderat veckan vid havet! Många varma sköna dagar, med mycket sol och bad, Mariekex och saft! På kvällarna har vi intagit balkongen och spelat kort långt in på småtimmarna!! Livet ler just nu och jag suger åt mig som en svamp av det jag har omkring mig!!! Alldeles nu står dottern i duschen och sen blir det en lätt middag innan vi ger oss i kast med kortleken och balkongen igen!!

Lite sköna bilder från våra dagar kommer här!

Tre baddare i simtagen!

Utan snus försmäktar jag på denna ö.....

Strandstilleben.

Solbarn.

På stapplande ben....

Tack och hej för idag!

En dag vid havet...

Inga ord kan beskriva dagen idag, så det får bli lite bilder istället.

Kexbjudning.

De växer ur karga bergskrevor, utan tillstymmelse till jordmån. Fantastiskt!

Linnéa lånade kameran och gick på upptäcksfärd.

Vi fick lite besök, lite sugna på våra melonskal...mumselimums!

Så vackra de är. Inga badkrukor här inte......16 grader i vattnet.

Imorgon är en ny dag......vid havet! :-)

Idag kom drottningen på besök!

Det var så man fick huka sig då hon skred in i vardagsrummet, men det är klart...är man drottning så är man... Lyckligtvis valde hon efter pressfotograferingen att dra vidare ut i världen...vem vet, hon kanske ger någon mer skrämselhicka innan dagen är över. Vacker att se på var hon ändå och mätte ca. 6 cm totalt...hua!

Kan det månne varit min väldoftande midsommarbukett som lockade....

Midsommardag i regnets tecken.

Nu faller åter regnet utanför mitt fönster, jag har balkongdörren på vid gavel så att jag kan höra det susande ljudet av droppar som möter sommargrönskande träd och buskar, det är ett tryggt och vilosamt läte. Tidigare idag var jag på långpromenad med Alice, den första på länge och det var gudomligt att ta den gamla vägen, som en gång var banvall och där tågen gick, utifrån samhället...ut i skogen. Vägen kantades av ståtliga lupiner, spröda midsommarblomster, smörblommor och alla möjliga vackra gräsarter, alla stretade de uppåt för att möta solens strålar på kortast möjliga sträcka....när jag kommit tillräckligt långt ut att inte bruset från de enstaka bilarna på tur kunde störa mig stannade jag till vid en glänta för att lyssna på all skön fågelssång, dra ett djupt andetag och bara låta mig finnas till. Strax nedanför mina fötter prasslade det till i gräset och upp for en liten förskräckt Gärdsmygsunge......så bedårande, den satte sig på en gren alldeles nära mig och som den kvittrade efter sina föräldrar, som i sin tur inte var sena att svara. Efter noga avvägande och skarp koll på var jag och vovven befann oss tog den till slut mod till sig och satte av över vägen och in i en stor gran. Av grannlåten att döma var återföreningen mycket välkommen. Vi fortsatte vår promenad och 1,5 timma och 2 regnskurar senare var vi åter hemma, blöta men nöjda! Eftermiddagen har vi spenderat i soffan med bok och korsord....det ÄR skönt med regniga dagar!