26 september 2010

Höstkänslor...

Igår låg dimman tät utanför mitt fönster, som bildade den ett lätt omfamnande täcke kring buskar och träd. Träd som fortfarande uppbär en ansenlig mängd löv på sina grenar, men som de senaste veckorna börjat skifta färg och alltmer liknar en konstnärs palett.
Idag bjuder en strålande sol från en molnfri himmel, luften hög, klar och lätt att andas. Ett besök vid havet som tillsammans med vinden skapar ett magnifikt skådespel. Sitter i lä med slutna ögon och låter mina sinnen fyllas av ljudet från de enorma vattenmassor som stormen pressar långt upp på land och som sköljer över kala klipphällar. Solen, med sina ännu värmande strålar mot mitt ansikte, som gör sitt bästa för att övertyga omvärlden att det finns ett uns av sensommar kvar i luften.
Havtornssnåret med sina dignande grenar av svåråtkomliga, klart orange lysande bär. Doften av tång som når mig i svepande rörelser.
En svanfamilj med tre vuxna ungar har sökt lä i en havsvik och över mig far en flock med skarv förbi.
Jag känner kylan från klippan jag sitter på, den tränger igenom mina tunna byxor och tvingar mig snart upp på fötter... Jag går hemåt igen, tömd på de vardagsproblem vi alla brottas med, och fylld av ny god energi att ha med då en ny arbetsvecka drar igång... Jag konstaterar att hösten nu leder med 75 - 25 över sommaren och den sentimentalitet som om hösten brukar besöka mig lyser i år med sin frånvaro...det är helt ok med höst!

3 kommentarer:

peter sa...

Vad fint du skriver.....

Maria sa...

Tack, Peter! :) Det glädjer mig verkligen att du tycker om mina ord...

Kyllikki sa...

Det är en fröjd att läsa dina texter!
/Kyllikki