I väntan på frukost....

Lägg av matte, släng fram frukosten nu!!

6:e juni...Sveriges nationaldag....Svenska flaggans dag...

.....kärt barn har många namn. Fast är den så kär egentligen, är det inte så att vi tvunget måste krysta fram detta firande varje år? För, jag tycker jag hör samma jämförelser med Norge varteviga år, man analyserar formligen skiten ur denna dag som ingen egentligen tycks veta varför vi firar.... Jo, men det är klart att Sverige ska ha en nationaldag, även om vi inte har något speciellt att "fira"...hmmmm..... Nja, jag tar rätt lätt på denna dag...det är en lördag som alla andra. Den här veckan har åter varit en vecka med sjuk hund och klump i magen för tillhörande matte, hemska kräkningar, diarre och trötta nattvak. Vi fixade dock att få styr på det hela här hemma, jag har trugat i henne mat och vatten, om så bara en liten kula torrfoder, uppblött till oigenkänlighet för att det ska vara skonsamt.....hon har kräkts och kräkts och så har vi tagit proceduren igen....phu.... Läget var kritiskt och Ultuna nära i onsdagskväll, men sedan började det klinga av och nu verkar allt åter lugnt. Riktigt lugn kan jag dock inte känna mig, då det inte känns riktigt ok att hon blir så här dålig...av ingenting..... Det har inte blivit några längre promenader och inte så mycket fotat den här veckan, men det har inte gjort så mycket med tanke på vädret... Den här tog jag dock på Mors dag!

Den bor på min balkong.

Det har även varit stiltje vad gäller mitt "drömprojekt", vilket jag tycker är såväl trist som frustrerande...det finns här inuti och vill ut, men tiden och känslan har inte funnits den här veckan. Men men...det blir nog. Det känns så härligt att överhuvudtaget vara igång på något sätt efter den här tunga vintern och våren. Något jag gläder mig storligen åt är dock min förmåga att bli glad och varm i hjärtat av det "lilla" i det stora sammanhanget.

Som tex igår när vi var ut en sväng, Alice och jag, hörde jag ett förskräckligt kvittrande inne i en liten skogsglänta här nedanför. Fågelkvitter gör mig alltid nyfiken så jag smög mig närmare med Alice hack i häl för att se vad det var och varifrån det kom.... Ljudet blev starkare för varje steg jag tog och när vi tagit oss igenom ett kraftigt grenverk av gran såg jag det...ett vackert snidat hål i en av trädstammarna, det kunde varit gjort med en sån där maskin..vad de nu heter??Redskap och verktygsnamn har inte fastnat på min lokala hårddisk trots det faktum att jag är dotter till en mycket duktig snickare.... Nå, från det där hålet i trädstammen ljöd en otrolig massa stämmor och jag såg för mitt inre de små liven som hungrade efter mat, med halsarna sträckta och de små näbbarna öppna på vid gavel i hopp om att mamma eller pappa snart skulle komma. Och när jag står där gömd bland grankvistarna kommer mamma hackspett plötsligt från ingenstans med näbben full av käk. Ljudet därinifrån blir nu om möjligt ännu intensivare och hon sticker in huvet för att tysta dem. När hon tittar ut igen spanar hon först omkring sig så inga inkräktare finns i närheten och sen försvinner hon åter mellan trädstammarna för att åter söka föda till sina små. Jag blir kvar en stund vid trädstammen, det är lugnt en stund men så stämmer de åter upp sin skönsång. Vi lommar därifrån genom blåbärsriset och kommer slutligen ner på banvallen igen. Jag känner mig upprymd och glad att just jag fick vara med och uppleva den här stunden på jorden. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, men det är ju nära här så jag tar nog med den nästa gång....

Nu blir det en sväng till tvättstugan och lite lunch, sen får vi se vad eftermiddagen bjuder på!

Skol-OS 2009, sol och nostalgitripp!

Skulle ha bloggat igår kväll, men då kom det annat i mellan, så som det kan göra ibland. Den här gången kom solen, god mat och något senare film i mellan. God mat och nostalgitripp i filmens värld fick avrunda en mycket trevlig dag!

Men vi tar det från början.... Det var igår dags för Skol-OS 2009, där mellanstadieelever från Hallsta, Gottsta, Herräng, Skebo samt Skärsta skolor deltog. Ett mycket trevligt arrangemang med många glada föräldrar, lärare och framförallt barn som med enorm kamratanda puschar och hejar på varandra till bra resultat och som även stöttar varandra då det inte gått som man kanske ville! Det är verkligen en dag som ger en kick för alla och envar! Ståpälsen gjorde sig påmind under dagens sista gren, stafetten, med blandade lag (åldrar & flickor/pojkar). Det var grymt spännande och Hallsta tog till sist hem segern! :-) Min dotter deltog i längdhopp och kula, där hon i det sistnämda fick en försmädlig 4:e placering som krävde lite tårar.....men som sedan vändes till revanschlusta, så huka Er kamrater, för nu laddar hon om!

När så man sammanställt alla resultat stod Hallsta skola för första gången på 10 år som totalsegrande skola!!!! Jublet visste inga gränser!!! Grattis Hallsta skola och TACK för en jättefin dag!!!

Eftermiddagen spenderade jag på balkongen som fullkomligt badade i sol ända långt in på kvällen, och efter en god middag och en tur till Svartlien kom vi överrens om att titta på film, det blev Milos Formans storverk "HAIR". Min dotter såg den för första gången och jag......tja, för 60-70:e gången säkert! Den filmen har jag varit såld på sedan jag såg den för första gången -78.....helt fantastisk!! Det slog mig också hur olika man ser på samma film beroende på var man befinner sig i livet....men känslan är densamma! Min dotter blev förtjust och alldeles över sig av musiken!

Nu är det lördagmorgon och Lisa Syrén spelar musik och ställer frågor.......HA, jag klarade helchansfrågan!! Filosofen Dekart! Men inte fick jag några skivor inte.....hmmm.... Nej, jag slänger ut sängkläderna på obligatorisk vädring och tar sen en dusch! En trevlig pingst till Er alla!

En liten ängel....

......har vakat över mitt lilla hjärta, då hon denna vecka legat inlagd på Ultuna djursjukhus. En diffus mag-tarm sjukdom har skakat om grundvalarna, men nu har stormen bedarrat och vi är slutligen återförenade, min älskade Alice och jag.

Idag ska vi ta vara på solen så länge den behagar visa sig innan de utlovade molnen åter hopar sig, en promenad om en liten stund och kanske en tur till havet.

Fram på em hoppas jag få lite inspiration för att skriva en stund på mitt drömprojekt.

Nu ska jag ladda kameran och göra mig ordning för en långpromenad med Alice!

Blomsterfägring i min lilla oas.

En av mina Engelska pelargoner i kvällssol.

En av de gladaste blommor jag känner till. De står i sin lilla kruka, sträcker sig sturskt mot solen och ler mot mig varje dag.

Jag lever på hoppet.....

I min redan något sargade själ har ännu en klump i magen av oro flyttat in....

Jag väntar spänt på att tystnaden här i mitt käll skall brytas av en skarp telefonsignal, ett besked ska komma. Ett besked om hur min "livskamrat" och ständige följeslagare Alice mår idag...blir det fortsatt sjukhusvistelse eller får jag fara för att hämta hem henne?

Jag saknar henne så det värker i mig, jag känner mig inte hel utan min pälsbeklädda vän vid min sida. Jag saknar hennes dova snarkningar från soffan, jag saknar att se henne sitta i stolen på balkongen kisande mot solen, jag saknar hennes varma rygg mot min på natten och den svaga doften från hennes kraftiga trampdynor på morgonen, jag saknar att trängas med henne framför TV'n och jag saknar framförallt min promenad och träningskompis.

Jag är helt enkelt inte hel utan dig, bli frisk och kom hem nu, din matte längtar efter dig!

Vårkänslor # 2

Några säkra vårtecken!!

Hittade de första små sipporna den 1 april...och det var inget aprilskämt!!

Samma dag fladdrade en nässelfjäril förbi näsan på mig......det är vår!

Äntligen!