Vaknar idag av att jag ligger som märla uppträngd mot väggen i en för mig mycket obekväm ställning.....det första som slår mig är att jag inte har någon koll åt vilka håll mina tentaklar kan återfinnas. Jag börjar så smått räta ut nacken och finner snart att jag ligger på kudden som i sin tur förflyttats ut över stupet som vetter ner mot golvet. Halar in den över kanten och känner mig så här långt tillfredsställd med den övre delen av kroppen. Benen tycks ha hamnat i en märklig formation diagonalt över sängen och fötterna har ramlat utanför täcket och över sängkanten någon meter ifrån mig.....jag samlar lugnt och försiktigt ihop mig och får så småningom benen över kanten på motsatta sidan och kränger sedan resten av min trötta lekamen upp i sittande ställning......jag kan inte låta bli att förundras över hur min natt sett ut och hur jag hamnat på detta förunderliga sätt i min säng.......förklaringen får jag snart. I täckets nedre kant ser jag något sticka fram.....en tass minsann.....jag lyfter sakta på det ännu kroppsvarma täcket och möts genast av ett par sömndruckna plirande ögon.....Alice. Hon har full koll på sin kropp kan jag meddela, fullt utsträckt över 2/3 av sängen ser hon på mig med oförstående blick, jag bara ler och pussar hennes nos, häver täcket över henne och bara sekunder senare hörs åter djupa snarkningar därunderifrån.
Jag kliver upp och känner mig förvånansvärt pigg i såväl kropp som själ, kastar ett öga på klockan och ser till min stora förvåning att den bara är 06.38....va bra, då ska jag verkligen ta till vara den här morgonen i lugn och ro. Linnea lär sova ännu några timmar och jag ska passa på att skriva lite.
Men först av allt en liten morgonpromenad för att sträcka ut alla kroppdelar i sin fulla längd. Jag purrar vovven som motvilligt följer med sin matte ut på en tur....lite för tidigt för hennes smak. Väl inne igen ramlar hon ihop i soffan och snarkar snart för fullt igen.
Jag dricker mitt citronmelissvatten i stora klunkar och har nu kommit till dagens första espresso.
Idag blir annars en lugn dag.....förra veckans tempo tar ut sin rätt den här veckan, jag har varit jättetrött i flera dagar och jag känner igen tröttheten från början av min sjukdomsperiod. Jag förstår nu att det är ett välavvägt vågspel mellan min pånyttfödda vilja och längtan och den faktiska orken och att detta tillstånd förmodligen kommer att pågå under en tid framöver. Dags att slå av lite gas och lyssna inåt.
I min jakt på lägre omkostnader har jag nu kommit till att på nytt upptäcka bibliotekets fördelar, vi avlade ett besök igår eftermiddag och jag fann en, vad jag tror, ganska ny bok av Katarina Mazetti som jag tyckte såg intressant ut. Jag kunde inte hålla mig, så jag började så smått igår kväll och så här långt är omdömet.....lättläst, men jag saknar "Det där". Den ska ändå få en chans, för allt läsande ger någonstans inspiration till mitt eget skrivande.... Jag har några favoriter jag gärna tar till för att elda under inspirationen, men det behövs även nytt material.
Idag blir det således en dag i böckernas tecken och sköna stunder på balkongen varvat med promenader. Nu är kaffet slut och till sist följer här en uppmaning till Er alla.....
Se upp var Ni sätter fötterna.....det är många "bebisar" därute!!
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar