Jag är upp över öronen förälskad.....

.....men min stora kärlek till trots är jag rädd att det inte kommer att bli vi två ändå. Det var kärlek vid absolut första ögonkastet, det var som en stor magnet drog mig in i dennes sfär och jag är förlorad. Till det yttre en vacker brun fasad med något ljusare ton däruppe....mycket vackra drag och med en utstrålning som nog får de flesta på knä. Precis lagom välbyggd för min smak, inte för liten...inte för stor och med en inre kärna som är få förunnat......suck....om det ändå kunde bli vi två.....

Idag tog jag åter bilen och gjorde mig ärenden dit.....och visst möjligheten finns kanske, men det är nog ändå för många kanske i den meningen. Jag for nog helt enkelt bida min tid och hoppas att möjligheten dyker upp igen.

Nu ramlar åter regnet ner utanför mitt fönster, det är ett tyst regn, endast ljudet av droppar som möter fönsterbleck stör tystnaden. Vinden drar försiktigt i min myggardin och från sängen hörs Alice lätta snarkningar......det är en stilla kväll.