Alice har tagit sig snö över huvudet...
Här går det inte att uträtta några behov...
16 februari 2010
Vinter i Roslagen
När jag försöker tänka tillbaka på hur längesen det var som vi här i Roslagen upplevde en vinter som i år...ja, då hamnar jag långt bak i tiden...
Ur mina inre rum tränger minnen från forna barndomsår fram...tjocka termobyxor och skoterkängor, varm saft och kokt korv i slalombacken, pulkarace i kvarterets lilla backe, som idag inte är stort mer än en liten förhöjning i landskapet...min pappa som plogade upp isen på dammen bakom huset och där vi sen svischade fram som isprinsessor och hockeyproffs... Eftersom vi bodde i änden av gatan plogades stora vallar upp just utanför vår infart och där drömde jag mig bort...låtsades att jag gått vilse i fjällen och var tvungen att gräva mig en bivack som skydd mot "stormar" och snö...jag kunde hålla på i timmar, för att sen stelfrusen och med röda äppelkinder komma in i värmen där mamma bjöd oss varm choklad och bullar...
Det var då, på 1970-talet, nu är nu 2010 och jag leker inte längre "Vilse på fjället"...men varm saft, choklad och bullar växer man tack och lov inte ifrån...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Härligt Maria! Fina minnen. Men visst kan du fortfarande låtsas att du är vilse i fjällen :):)
/Elsa,
som är vilse i vintertillvaron just nu och väntar ivrigt på vååår!!:)
Hej Maria !
Idag är jag lite vilsen, vår varg sköts till döds igår, varför kunde den inte fångas och föras till en djurpark? Tror mig aldrig få ett svar.
Visst förstår jag rädslan för småbarnsföräldrarna och motionärerna, men att hålla ut en längre tid med räddslan tills vargen funnit sin plats hade varit värt att tänka på. Sådant glöms snabbt efteråt, sådant suddas ut med åren, det är en bagatell i förhållande till de unga som äldre människor som inte kan ta sig ut på sina egna ben eller leka med sina barn på sina bakgårdar. Sådant suddas inte ut med åren, nej aldrig, jag vet mången som skulle genast byta ut sina svaga ben mot en vilsen varg i närterrängen.
mvh/Hannu
Tack, Elsa, jag väntar också på VÅR! :)
Hannu: Jag vet inte vad som hänt med Sverige i år, men vargarna är tydligen ett hot mot mänskligheten... Jag förstår ingenting och jag känner en så stor sorg och frustration över det som pågår just nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla känslor...
/Maria
Så fina bilder! En sådan snöig hund.
Att vi skulle få så mycket snö i hela Sverige...
:o)
Minnen kommer från min egen barndom när jag läser din text här!
Vilka härliga bilder med din vackra hund!
/Kyllikki
Skicka en kommentar