Livet tar oss ibland med på världsomseglingar, om så bara i de inre rummen av vår gestalt, en del av dem tar oss framåt mot nya mål, en annan del av dem drar oss in i upplevelser vi helst skulle vilja vara utan...
I början av den här veckan skulle jag genomgå vad som skulle vara en rutinoperation för att bli av med min inflammerade galla, en operation jag verkligen sett fram emot eftersom jag haft mycket ont den senaste månaden. På operationsbordet hamnade jag dessvärre i en kraftig anafylaktisk chock som höll på att kosta mig livet. Allt stannade upp och man fick avbryta operationen för att istället lägga all kraft på att väcka mig igen. Och jag kom tillbaka...man kan kanske se det som att jag faktiskt "valde" livet på nytt, vilket jag är mycket tacksam för. Insikten om vad som kunde hänt hann ikapp mig i torsdags, tårarna ville aldrig ta slut och skräcken satte sina välvässade klor i mig...
Nu har jag haft lite tid att reflektera över vad som hänt och jag hoppas kunna återhämta tillräckligt med kraft och energi för att åter lägga in mig i slutet av kommande vecka...operationen måste nämligen genomföras så att jag slipper mina magsmärtor.
För att skingra tankarna något har jag gått igenom gamla bilder och lyssnat på för mig läkande musik. Texter är viktigt för mig, vackra ordföljder och uttryck, meningsuppbyggnader...att trolla med ord är en beundransvärd konstart! Jag hoppas själv kunna leverera text som berör så småningom...övning ger färdighet, säger man, och det äger nog sin riktighet, så jag fortsätter att öva, öva, öva! Nu fick jag ju en chans till i livet och den tänker jag ta!
Avslutningsvis några tänkvärda rader från en vän, mycket begåvad gitarrist och tillika låtskrivare, som jag följt under många, många år nu...
"Om du fryser och det blåser kallt...
Ta ett litet, ett litet steg
Om du är trött och inte orkar mer...
Ta ett litet, ett litet steg
Om du är knäckt och allt är svart du ser...
Ta ett litet, ett litet steg
Om du har fallit har långt att gå...
Ta ett litet, ett litet steg
Om du är botad, men har ont ändå...
Ta ett litet, ett litet steg"
Christer Jonasson
Mina hjärtan!
6 kommentarer:
Hej
Vad hände... var det ditt hjärta som stannade?
Jag tror att nästa gång kommer det att gå bra.
kram
Hej Akkeleia!
Allt gick väldigt fort som jag har förstått i efterhand... Blodtrycket föll katastrofalt snabbt, hade ingen syresättning, slutade andas och svullnade igen totalt... Man tror att det var antibiotikan jag reagerade på. Jo, jag hoppas det går bättre på fredag. De har full beredskap om något skulle hända igen, så jag får lita till det.
Kram/Maria
Fick du antibiotika när du vart nersövd eller innan?
Man har ju läst och hört att det kan vara riskabelt för en del att sövas.
Kommer du vara inlagd på sjukhuset en tag efteråt?
Skriv gärna och berätta hur det gick.
Lät otäckt.....hoppas eller det måste väl funka 2:a gången/lycka till Önskar PeterD
Oj, det var grymt och otäckt kan jag förstå och jag hoppas innerligt att du kan känna dig trygg igen för att fullborda gall op och att allt går väl!
Jag sänder dig många styrkekramar och önskar dig all lycka för det som ligger framför! / Bea
Dina texter brör mig verkligen!
/Kyllikki
Skicka en kommentar