...är den där igen...den där närapå omärkbara förändringen i ljuset...
...en knapp förnimbar antydan om kyla i luften i gryning och skymning...
...ett prassel i björkens lövverk jag inte tidigare hörsammat...
Något snörs om i halsgropen och kramar åt om hjärtat...
...insikten...
...om att allt kommer att ta slut...
...att förändring ligger i tingens natur...
...att ingenting kan bestå utöver sin beskärda del...
Det är den insikten som skänker ny intensitet åt allt det som fortfarande finns kvar...
...i solvärmen mot mitt anlete...
...i sommarens dofter som öppnar dörrar till det barn jag en gång var...
...i färgerna...
...i havets lättjefulla lek mot solvarma klippor...
Än finns tid att njuta...
7 kommentarer:
Du skriver så fint, jänta!
Kram
Farbror B
Åh så vackert du skriver,Maria!!
Och jag kan känna, det du beskriver,ända hit..och det är så sant, så sant...precis så ♥
Kram
Tack, vad goa Ni är! <3 Kram till Er båda!
Tankar man tar till sig och om insikter som egentligen är..utsikter. För när man har en insikt om livet får man också en utsikt. En slags befrielse i att kunna njuta av det som var och är.
Vackert.
Så vackert du skrivit och vilken fin bild på humlan! :)
Tack för din fina kommentar igår! Trevligt att du vill följa min blogg!
Ha en fin kväll!
Mvh Pia
Jättefin bild och bra text.
Tack så jättemycket! Jag blir så varm av Era fina ord! :)
Kram/Maria
Skicka en kommentar