I min redan något sargade själ har ännu en klump i magen av oro flyttat in....Jag väntar spänt på att tystnaden här i mitt käll skall brytas av en skarp telefonsignal, ett besked ska komma. Ett besked om hur min "livskamrat" och ständige följeslagare Alice mår idag...blir det fortsatt sjukhusvistelse eller får jag fara för att hämta hem henne?
Jag saknar henne så det värker i mig, jag känner mig inte hel utan min pälsbeklädda vän vid min sida. Jag saknar hennes dova snarkningar från soffan, jag saknar att se henne sitta i stolen på balkongen kisande mot solen, jag saknar hennes varma rygg mot min på natten och den svaga doften från hennes kraftiga trampdynor på morgonen, jag saknar att trängas med henne framför TV'n och jag saknar framförallt min promenad och träningskompis.
Jag är helt enkelt inte hel utan dig, bli frisk och kom hem nu, din matte längtar efter dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar