...är den där igen...den där närapå omärkbara förändringen i ljuset...
...en knapp förnimbar antydan om kyla i luften i gryning och skymning...
...ett prassel i björkens lövverk jag inte tidigare hörsammat...
Något snörs om i halsgropen och kramar åt om hjärtat...
...insikten...
...om att allt kommer att ta slut...
...att förändring ligger i tingens natur...
...att ingenting kan bestå utöver sin beskärda del...
Det är den insikten som skänker ny intensitet åt allt det som fortfarande finns kvar...
...i solvärmen mot mitt anlete...
...i sommarens dofter som öppnar dörrar till det barn jag en gång var...
...i färgerna...
...i havets lättjefulla lek mot solvarma klippor...
Än finns tid att njuta...
